Jag har börjat jobba igen, förvisso bara på halvtid, men plötsligt är det en massa annat man skall tänka på. Tiden går, på tok för fort skall tilläggas. Att fortsätta blogga har länge varit ett mål men det är först nu det blir verklighet.
Nå, vad handlar detta om då. På www.cotor.se (Colombia Tur och Retur) skrev jag om Colombia under vår vistelse där. Från förberedelser till hemkomst. Den bloggen började som en enkel reseblogg men fick sitt eget liv. Mitt skrivbehov stillades, det blev en terapeutisk verkan på samma gång. Från att ha fokus på resebilder och allmänna betraktelser kring resa, mat och boende kom innehållet på sidan att fyllas av väldigt personliga tankar. Min glädje och sorg lades ut till allmän beskådan. Det var nervöst, men det var ju mest för mig själv tänkte jag. Plötsligt var det en och två som läste, sen många fler. Jag fick mail från folk jag inte hade en aning om vem de var. Totala främlingar som öppnade sitt hjärta till mig på samma vis som jag gjort till dem. Tack, alla ni som hörde av er. Vi står aldrig ensamma.
Nu är www.cotor.se ett avslutat kapitel. Sidan finns kvar, men eftersom vi genomfört både "Tur" och "Retur" finns det inte mer att säga om det. Behovet att skriva finns kvar, och med många positiva reaktioner beslöt jag att starta en ny blogg. Det finns många tankar och funderingar som vill ventileras, detta får bli platsen att göra det på.
Nytt på denna sajten är något som inte fanns på den förra, nämligen möjligheten att lämna en kommentar. Av integritetsskäl blir inställningen att de granskas innan publicering. Alla tankar, alla förslag, all feedback välkomnas, men utan någon som helst granskning finns risken att något olyckligt slinker igenom.
Cotor.se gick från allmäninriktad till personlig på kort tid. Än mer blir jag fokuserad på min egen personliga uppfattning på denna bloggen. Det finns inga resebilder att visa. Inga måltider, inga flygplan. Bara en vardag med en femårig dotter och en ny roll som pappa. Vår dotter är centrum i våra liv, nu och för alltid, men här är målet att emellanåt lyfta blicken från det enskilda föräldraskapet och ta en titt på andra närbesläktade ämnen. Låter det flummigt? Rent konkret då, vad svamlar du om egentligen?
Jo. Jag skall förklara. Det finns en liten gul anteckningsbok inköpt på flygplatsen i Bogotá. Där har jag skrivit ned idéer som dykt upp. Ett exempel är det här med att vara pappa. Att vara förälder i allmänhet, och mer specifikt fadersrollen. För jag är ju det nu, en pappa. Någons far. Det är ett ämne jag ägnat väldigt mycket tanke och tänkte ta upp i den här bloggen. Hur ser vi på pappornas roll? Hur ser jag på mig själv som pappa? Vilka ambitioner har jag, vilka rädslor har jag inför min nya roll?
Det får bli nästa inlägg, förhoppningsvis inom någon dag eller två. Välkommen att läsa om du vill.