<![CDATA[Colombiapappan - en adoptivpappas reflektioner

<![CDATA[Colombiapappan - en adoptivpappas reflektioner - Blogg]]>Fri, 13 Mar 2020 01:27:55 +0100Weebly<![CDATA[Förflyttning och avresa]]>Wed, 20 Jul 2016 22:52:32 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/forflyttning-och-avresaHej alla vänner!

Förlåt. Jag har varit lite otydlig. Jag borde ha informerat er. För det kan ju vara några som missat flytten.
Nu bloggar jag nämligen på en annan adress, på en annan sajt.

Sajten fick sitt namn av de kinesiska respektive spanska orden för "pappa" som små barn kan använda, "baba" och "papito". Då blev det "babito". Rättvist, när man har ett barn från Taiwan och ett från Colombia!

Om exakt ett dygn sitter vi tre på planet någonstans över östra Europa, på väg till vår nya familjemedlem. Att säga att det är spännande är en mycket grov underdrift.

Ni är alla välkomna att titta in på www.babito.se istället, där kommer ni att kunna följa vår resa till Taiwan, och även de föräldraäventyr som följer efter hemkomst.

Välkomna!

]]><![CDATA[Det närmar sig avfärd...]]>Sat, 09 Jul 2016 23:26:00 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/det-narmar-sig-avfard

"Ingen återvändo!" Så skrek jag till min gamle Malmökompis Johnny när vi satt oss i den läskigaste karusell Folkets Park hade att erbjuda. Året var förmodligen 1994. Johnny kom från en riktigt trasig familj, men var en väldig bra kompis. Vi tog oss råd att åka den senaste installationen, en stor orange karusell som svängde och krängde något helt enormt. Läskigt var det, men när vi väl satt där med bältena nedtryckta mot låren - då fanns det ingen återvändo. Nu bar det av, oavsett om vi var skraja eller ej.

Om exakt elva dygn, då finns det ingen återvändo denna gången heller. Då sitter vi på ett flygplan som nyss har lämnat Amsterdam i Holland, och är på väg mot Taipei i Taiwan. En lång förbannad flygning över halva jordklotet. Några dagar efter vår ankomst i Taipei sitter vi i ett rum i staden Tainan och blir föräldrar för andra gången. På frågan "hur känns det" är svaret självklart. Det känns overkligt.
Egentligen känns det inte overkligt heller, men det är det närmsta jag kommer att beskriva känslan. Det finns inga ord som riktigt räcker till för att klä känslan i rätt termer. Det är så mycket som står på spel, så många parametrar. Så många om, så många men.

Det är en värld av människor som på olika sätt spelar med i dramat. Försöker vi inbilla oss att det är vi och vår framtida dotter, skulle vi bara ljuga för oss själva. Det är barnhemspersonal, sjukvårdspersonal, juridisk personal, biologisk släkt, sociala myndigheter och många fler som är medspelare. Och det bara i Taiwan, bland de direkt inblandade i situationen.
I Sverige är det personal på adoptionsorganisationen, socialtjänst och andra myndigheter, det är vårdpersonal och förskola, det är ett myller av nya släktingar som alla kommer att spela olika roller i Smulans nya liv. Och så vi två då. Jag och P. Pappan och mamman. De nya föräldrarna.

I det där rummet i Tainan kommer något alldeles särskilt att ske. Dessa två helt olika världar, som redan börjat vävas samman, kommer att förenas. Det är som att tända en låga som aldrig skall slockna. Jag inbillar mig att en liten, liten gnista kommer att slå när vi får Smulan i vår famn, en liten fysisk urladdning av all spänning som byggts upp på 8862 kilometers avstånd. Precis som statisk elektricitet, fast en uppladdning av hopp, drömmar, rädslor och sorg.

Vi kommer ju inte att vara ensamma i rummet med vår nya dotter, som vi är mer föräldrar till än någonsin efter det sista domstolsbeslutet i Taiwan. Om jag inte är felinformerad är vi nu juridiska föräldrar till henne i Taiwan, även om vi aldrig träffats.
Nej, vi är inte ensamma. Det kommer att vara folk från barnhemmet, och tolk. Och så den viktigaste personen av dem alla, bortsett från barnet i sig. Jag syftar på flickans biologiska mamma. Hon som varit delaktig i urvalsprocessen och faktiskt har varit med och valt ut oss som nya föräldrar till sitt barn. Hon som där och då skall möta oss, gråta och förhoppningsvis även ta med sig några goda minnen, även om den stunden naturligtvis kommer att vara hjärtslitande. När hon lämnar rummet kan vi ha sagt och gjort vad som helst, men hon kan aldrig vara helt säker på att hon någonsin kommer att få återse sitt barn. Vi är hundra procent stöttande inför våra barns framtida sökande av rötter och vi hjälper till med allt, men det är ju ingen garanti för vad barnen vill.

Tänk er in i den situationen. Oavsett om man redan tagit beslutet av lämna barnet till ett barnhem, en jättelik tragedi i sig själv, så finns det nog inget sätt att rusta sig för att se sitt barn försvinna iväg med andra människor. Nya föräldrar. Bort till ett nytt liv i ett fjärran land, i en kultur man inte vet något om.
När jag känner mig nervös inför överlämningen och det stora i situationen, tänker jag på den biologiska mamman. Mina känslor är stora och viktiga, men de är väldigt små jämfört med hennes.

Våra förberedelser är i full gång, vi är i princip klara med allting. Det finns två bilbarnstolar, två barnvagnar, en bärsele, en väldig massa av... allt. Små nyttiga snacks och "klämmisar" till resan, vi har blöjor och våtservetter och barngrind och allt möjligt. Nu är det i princip bara barnet kvar.

Flygresan är fixad. Vi reser med KLM som vi hört skall vara bra när man reser med barn. En viss nervositet finns inför bytet i Amsterdam på ditvägen då vi har ganska tajt med tid. Jag har fått lite nyttig information av en KLM-anställd jag känner som kanske kan underlätta.
Även boendet är fixat. För en gångs skull i våra liv skall vi bo flott, på femstjärnigt hotell i svit. I Malmö säger man "di rige di kan" (de rika de kan, för de som inte förstår Skånskans ädla språk), men i detta fallet skiljer det bara några tusenlappar från ett vanligt familjerum till en svit. 90 kvadratmeter med badkar kan vara bra med två barn.

Till skillnad från Colombias två och en halv månader blir Taiwanresan nästan semesterbetonad i längd. I Colombia var vi i tio veckor, Taiwan blir bara tio dagar.

En stor del av mig är lättad över detta. Teoretiskt sett skulle det räcka att ge katten väldigt mycket mat och vatten, och sedan dra iväg. Nu skall vi så klart inte göra så, men det är märkligt att tiden skulle tillåta oss att göra det. Det är bekvämt att inte vara hemifrån så länge, utan ganska snabbt kan komma hem på Svensk mark och börja vårt nya familjeliv. Förhoppningsvis med lite grann av sommaren i behåll också, eftersom vi landar den 2 augusti.
Men, en annan del av mig tycker att det är tråkigt att det inte är längre. Våra tio veckor i Colombia gav oss möjlighet att lära känna landet på ett helt annat sätt än en kortare turistvistelse. Nu blir Taiwan något vi behöver ta in så stora delar av som möjligt, på så kort tid som möjligt. Allt under en tid i våra liv då vi vill ta det lugnt och jobba på den nya familjekonstellationen.

Om tre och en halv vecka sitter jag kanske här igen, vid samma dator med samma hörlurar på skallen. En lång, ofattbart betydelsefull resa rikare. Ett nytt föräldraskap med de glädjeämnen och den stress det innebär. Hur de närmsta veckorna ser ut kan jag omöjligen veta. Allt jag kan göra är att försöka förbereda mig på den omvälvande upplevelse som ligger framför mig. Något som faktiskt hjälper mig som är benägen att grubbla och oroa mig, är att tänka att jag inte har tid för oro. Det finns viktigare saker, nämligen mina två döttrar. Mina egna känslor och funderingar får jag ta tag i när de sover. De kräver all energi jag har att ge dem, både den dotter som sover i sängen en våning ned, och den som i skrivande stund förmodligen sitter och äter frukost, ganska ovetande om den resa som väntar henne om bara några veckor.

Slutligen - en liten blänkare. Detta kanske blir det sista inlägget på denna sida. Nej; jag tänker inte lägga av på något vis. Jag håller på att bygga upp en ny sajt som förhoppningsvis kommer att vara färdig för lansering inom ett par dagar. Det kommer ett inlägg som berättar vart du skall ta vägen om du är sugen på att fortsätta läsa. Det är ju en del spännande saker framöver som kanske kan vara värt att hänga med på.

]]><![CDATA[Syskonkänslor igen]]>Sun, 26 Jun 2016 23:34:30 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/syskonkanslor-igenSom beskrivet i det förra inlägget är det mycket och många känslor kring det här med att bli storasyster. Sockret, husets mesta sjuåring, är för det allra mesta glad för faktumet att hon skall få chans att vara större än någon annan. Vara duktig, kunna saker, hjälpa till. Lillasyster skall ju ha väldigt svårt med allt, och kräva uppassning med nästan varje moment. Tänker sig i alla fall Sockret då. Och hon har nog ganska rätt, lillasyster Smulan är ju trots allt bara dryga året gammal.

För att anknyta igen till förra inlägget berättar Sockret att lillasyster även skall ha svårt för att teckna. Och det har hon också helt rätt i. Ettåringar i allmänhet är ju inte experter på något språk, så visst behövs träning även här. Sockret jämför med sig själv. "Ett år, svårt att teckna. Samma med Smulan". Jag beskriver att lillasyster måste lära sig, som hon själv lärde sig. Och att hon kan hjälpa till, på samma vis som en av favoritlärarna i skolan. Då myser den lilla sjuåringen och ser nöjd ut.

Men allt när det gäller känslolivet är ju inte perfekt. Allt kan inte vara glass och ballonger jämt. De funderingar som inte verkar så farliga på dagtid känns ofta annorlunda på kvällen. När solen gått ned och dagens intryck skall sorteras när man ligger och skall sova. Känner du igen det? Visst gör du det. Det är inget unikt, varken för vuxen eller för barn.

Första kvällen, i början av förra veckan, kom det snyftningar och gråt vid läggningen. Det var jag som nattade, och jag kröp närmre, pussade henne i pannan och höll om henne. Lät henne vara ledsen. Försökte ta reda på varför, om något särskilt var fel, men jag fick inga svar. Jag tänkte att det nog inte var något särskilt, kanske lite allmän oro eftersom det händer så mycket just nu. Efter en stund lugnade det sig, och hon somnade.
Kvällen därpå var det samma sak. Då var det P som nattade, och det tog en stund att komma till ro. Samma snyftningar och gråt. Inget tydligt svar på vad som var fel. Mer kommunikation än första kvällen, men ändå inte tillräckligt för att förstå vad som var fel.

Sen kom tredje kvällen, och med det ett litet genombrott. Gråten kom tillbaka, tredje kvällen på rad. Lågintensiv, nästan lite kvävd och nedtonad. När det gått en stund började jag få lite respons på mina frågor. Vad är fel, frågar jag flera gånger. Till slut kommer första antydan till svar.
Sockret skakar på huvudet och håller ut armarna åt sidorna. Jag förstår ingenting. Detta var samma sak som andra kvällen, visade det sig senare. Men andra kvällen hade hon lugnat sig lite fortare och hade inte varit intresserad av att diskutera frågan mer efter en kort stund.
Jag kör med uteslutningsmetoden. Frågar vad hon menar med utsträckta armar. Vad är det som är fel där, vad är det hon inte vill?

Vill du inte.. vadå? Vad är detta, utsträckta armar? Jag får mummel till svar, ingen riktig förklaring. Hm... dags att tänka till. Det är inte något med kramar. Är det något med sängen? Nej, inte det heller.

Till slut slår det mig. Hon ligger ju ned i sängen, och måttar kanske åt fel håll. Jag frågar, "vill du inte" och måttar uppåt, istället för åt sidorna. "Vill du inte bli stor?" Sockret skakar på huvudet. "Vill du inte bli vuxen?", mer huvudskakning.
"Vill du vara barn?". Sockret nickar med tårar i ögonen.

Men. Kära, älskade hjärtat. Fantastiska lilla unge, som tänker och känner så mycket. Här har hon legat och varit ledsen flera kvällar i rad för att hon inte vill växa upp.

Vi har en lång diskussion om detta. Eller ja, snarare en monolog från min sida. Jag berättar att Smulan, alltså lillasyster, inte kommer att vara pytteliten. Och att Sockret, med sina sju levnadsår, inte kommer att bli vuxen över en natt.
När man är sju år, är man så här lång visar jag och måttar upp en bit över sängen. Sedan åtta år, nio år, tio år, elva år och så vidare. Vid tjugo års ålder är man alltså inte så ofantligt mycket längre, försöker jag förmedla. Och det sker absolut inte över en natt.
Kommer du ihåg, frågar jag henne, när du var fem år? Då var du så här lång. Nu är du sju år gammal, och så här lång. Du kommer alltid att vara pappas och mammas barn.

Att bli storasyskon till någon man på förhand vet vem det är, det måste vara bra spännande. En nyfödd bebis vet man ju att det är ett litet paket. Det har nog alla bebisar gemensamt. Men Smulan är ju drygt ett år. Hon har under tiden vi väntat gått från ett litet krypande barn till ett något större barn som nu står upp själv och håller sig i bordsskivan och balanserar. Det självständiga promenerandet är inte alldeles långt borta.

Hur vet man som sjuåring hur det kommer att bli? Jag som är trettiofyraåring vet ju inte ens hur det kommer bli. Jag har mina tankar, funderingar, förhoppningar, rädslor och visioner. Alla baserade på en livstid av erfarenheter och någorlunda mogna överväganden och slutsatser.
Som sjuåring har du inte riktigt samma erfarenhetsbank att hämta kunskap ifrån. De slutsatser du drar behöver alltså inte baserade på samma premisser som oss vuxna, utan är förmodligen ett hopkok av fantasier, förhoppningar och rädslor. Med enstaka inslag av fakta.

Hon lät sig tröstas efter en stund, och tog intresserat in det jag berättade för henne. Hon kommer inte att vakna en morgon och plötsligt vara vuxen. Nej nej, det kommer att ta lååååååååååååååååång tid. Jättelång tid. Vi jämförde Sockret med andra kompisar. Den-och-den är ju åtta, någon annan kompis är nio, någon är tio år gammal. Och ingen av dem är ju vuxen, eller hur? Fundersam nickade hon försiktigt.

I dessa lägen påminns man åter igen om det där med kommunikation, hur ofantligt viktigt det är. Hur vital den är för allting i det dagliga livet, och så svårt det är när kommunikationen brister. Det tog tre kvällar av gråt innan Sockret faktiskt förmedlade varför hon var ledsen. Tre kvällar. Det är för lång tid egentligen. En sådan sak hade jag ju velat få veta redan första kvällen när jag låg där och skulle natta henne. Men så fungerar det inte alltid. Vi gör så gott vi kan. Alla barn vill inte ösa på med kommunikation själva, utan samlar hellre språk innan de kommer igång med det själva. Lite så är det i Sockrets fall, något vi känt och fått bekräftat från skolan. Allt förstås, men det är inte alltid det kommer ut i samma takt. Då blir det lite gissningslek från oss föräldrar, och det har vi ju egentligen gemensamt med alla andra föräldrar i världen.

De senaste dagarna har vi haft extra stort fokus på den kommande övergången från ensambarn till storasyster. Med det menar jag inte att vi tjatar på Sockret om det hela tiden, men försöker extra noga att ge akt på de signaler hon själv skickar ut om det och bemöta dem på bästa sätt. Trycka extra på saker som händer i den närmsta framtiden som visar på det ganska odramatiska i att bli storasyster. Exempelvis första skoldagen, att vi kanske åker till skolan alla fyra. Att Sockret får visa alla kompisar och lärare sin nya lillasyster. Eller att Smulan skall kladda med maten i den nyinköpta barnstolen som står och väntar i köket.

Tänk ändå vilket äventyr för en liten sjuåring. Få dela med sig av den närmast totala uppmärksamhet hon får av bägge föräldrar, få tänka på allt från flygresa, hotellrum till ett nytt liv hemma med en lillasyster som river i allting. Just nu längtar vi något ofantligt mycket bägge två, det kan trots allt ligga väldigt nära i framtiden att genomföra den där resan tvärs över jordklotet. Men mitt i all vår längtan står ju vardagen, och i den vår sjuåriga dotter. Hon är här nu, våra drömmar kan inte överskugga hennes existens.

Fram till den dag vi har två barn i famnen i stället för ett, kommer Sockret att kräva, förtjäna och få den absoluta merparten av vår uppmärksamhet. Nu måste det handla om henne, under de sista veckorna eller månaderna får hon stå mitt i centrum. Om någon månad är den delen av våra liv förbi, dynamiken blir annorlunda och vi skall hjälpas åt att hitta både fotfästet i en ny vardag, och nya roller i vår nya familjesammansättning. Vilken oerhört spännande sommar och höst detta kommer att bli!]]><![CDATA[Det brustna hjärtat]]>Mon, 20 Jun 2016 19:09:25 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/det-brustna-hjartat

Det är många känslor nu. Många tankar. Sockret, älskade flickebarn. Det är så mycket som snurrar i huvudet nu. Det är det väl alltid, hos alla, men nu är det flera stora händelser i livet som håller på att äga rum.

Sommarlovet. Härliga, efterlängtade sommarlovet. Vi går igenom den kommande veckans dagar och konstaterar deras innehåll. Måndag - ledig! Tisdag - ledig! Onsdag, torsdag och fredag.... ledig! Sen nästa vecka, samma sak! Den harmoniska känsla jag beskrev i förra veckans blogginlägg finns kvar. Nu går även jag på ledighet, så hon har både mamma och pappa hemma. Dagarna fylls av aktiviteter, både stora och små, och ledighet blir egentligen mest ett begrepp som betyder "inte skola". För det är ju saker på gång.

Hon skall ju bli storasyster, vår älskade dotter. I Taiwan finns en annan flicka, en mindre flicka, som skall bli vår dotter. Och Sockrets lillasyster. Hon kommer alltid att vara sin egen person. Hon kommer att ha många roller, hon kommer att växa upp och bli en fantastisk person - precis som hon säkert är redan idag i sin litenhet. Men för oss, här hemma i Sverige, är hon just nu antingen vår dotter, eller vår dotters syster. Just det senare kan ni tro rör upp både tankar och känslor för husets sjuåring.

Lillasyster skall väldigt mycket. Hon skall dra mig i skägget, om och om igen. Hon skall ha svårt för att gå, och behöva mamma och pappas hjälp. Hon skall förbjudas från att gå i trapporna, det skall Sockret se till. "Får inte, aja baja!" tecknar hon och illustrerar hur lillasyster skall hindras från att gå i, och följaktligen trilla i, trapporna.
Det är mycket hon skall behöva hjälp med. Hon skall skratta, hon skall gråta. Äta, dricka, allt möjligt. Sockrets fantasi är stor och snappar upp många impulser och idéer som dyker upp. Lillasyster är en abstrakt varelse, men blir verkligare och verkligare för varje dag som går.

Skypesamtal, bilder, ständiga påminnelser. Två barnvagnar, barngrind, påslakanset som matchar betydelsen av hennes kinesiska namn, kläder, barnmat, haklappar och allt möjligt. Självklart sätter det en sjuårings hjärna i spinn. Självklart tänker hon på lillasyster lika mycket som vi gör. Hon längtar och ser fram emot lillasysters ankomst. Och lika självklart finns det en liten oro i det lilla sjuåriga bröstet. Vad blir min plats i allt detta? Vem blir jag, när mamma och pappa har ett barn till här hemma?

Igår hade hon inte sovit mer än två-tre minuter förrän hon vaknade igen. Och precis som vanligt var det kört. Mikrosömnen räcker alldeles för långt, efter en sån liten paus väntar minst en timmes vridande och vändande igen. Mycket riktigt - en timme senare sov hon ordentligt. Om det händer en gång då och då gör väl inget. Men två nätter i rad? Då börjar ett mönster skönjas.
Samma sak ikväll alltså. P kom upp efter att Sockret somnat. Vi hann prata några minuter, så hörs en vaken tjej från nedervåningen ropa efter oss. Jag springer ned och hoppas innerligt att hon är så pass groggy att sömnen kan återerövras lite snabbt. Men... precis som jag tänkte så var det bara ett önsketänkande.

Jag tar första passet. Ligger nära och klappar henne över håret med min ena hand, medan hon håller min andra hand i ett fast grepp nära intill sin kropp.
Hon försöker. Det måste jag ge henne, hon försöker faktiskt oftast somna om i sådana här lägen. Men bakom ögonlocken är det många tankar som snurrar. Det märks. Idag var vi iväg och lekte med andra teckenspråkiga, och det sätter alltid igång en process i henne.

Efter att ha varit uppe och kissat samt druckit några centiliter vatten, gav vi oss ned till sovrummet igen. Det korta miljöombyte är ofta det som behövs för att kunna bryta sömnlöshetens bojor.
Men ikväll var det inte direkt tillbaka till sömnen, utan kommunikationens fördämningar brast istället.
Det gör de ibland. Det känns verkligen som att hon gått och samlat på sig idéer och tankar. Istället för hennes vanliga rastlöshet med hopp och skutt och spring i benen, har hon ett slags fokus som dyker upp vid särskilt utvalda tillfällen. Hon tecknar och tecknar och tecknar och tecknar. Och det finns liksom inget slut. Allt skall avhandlas! Dinosaurieägget som står i blöt på köksbordet skall vi tala mycket om. Den uppblåsbara delfinen skall också nämnas. Sen talar vi om lekparken idag, hur Sockret var duktig som kunde klättra. Hur hon lekte med, och hjälpte, den lilla pojke som paret vi träffade idag har.

Vidare. Mer och fler ämnen. Att hon trillade i trappan en gång, hur hon skrek och hur pappa lyfte upp henne i famnen. Vi diskuterar vargar, robotar och precis allt mellan himmel och jord. Hon påminner oss om att hon red idag. Pappa tittade och letade, hon var plötsligt borta! Red ju i skogen, kom tillbaka igen. Puh, pappa var lättad.
Sen kommer vi in på tiden i Colombia. Hur vi träffade henne. Vi har gått igenom det tusen gånger. Vi brukar visa med händerna och fingrarna att hon var en, och vi var två. Så för vi händerna närmre varandra, som att visa att vi två träffar henne. När händerna möter varandra så blir två till tre.
Ikväll dök nya saker upp. Hon berättade som hon gjort så många gånger innan att hon kommit in i rummet. "Vill inte, orolig, rädd, grät".
Någon gråt förekom inte vid överlämningen, men det är hennes sätt att förmedla den oro och rädsla hon hade i den situationen. Det är ett vanligt förekommande sätt att förankra känslorna, att i efterhand förmedla dem som mer explicita, mer tydliga än vad de var i stunden.

Men så kom vi in på det som beskrivs i rubriken. Ett ofta återkommande tema nu för tiden är "när jag var ett år gammal...". En beskrivning som ofta följs av något hon inte kunde, eller som var svårt. Och som idag, när hon är sju år gammal, går betydligt mycket lättare. Det är ett sätt att bearbeta åldern och uppväxten, att sätta åldrarna i perspektiv mot varandra.

Vi frågade henne något vi aldrig tidigare frågat. "Kommer du ihåg när du var liten i Colombia, du kunde inte teckna?". En känslig fråga kanske, men relevant. Vissa frågor kräver en fingertoppskänsla i hur man närmar sig dem, detta är en av dem. Ställer vi inte vissa frågor idag, kanske vi aldrig får svar på dem. Åren går, minnen bleknar. Man glömmer.
Jo, det kom hon ihåg.
"Hur kändes det? Hur kändes det i bröstet?"

Mmm... nja... det ville hon inte riktigt gå in på. Hon pratade runt ämnet. Kom in på andra saker. Den uppblåsbara delfinen. Det var just den typ av undanmanöver som återkommer när det är ett svårbearbetat ämne. Vi väntade lite, och frågade igen.
"Innan, i Colombia, när du var liten och inte kunde teckna... hur kändes det?"

"Hjärtat trasigt" visar hon. Håller upp händerna till ett hjärta, som sedan brister. En gest som återkommer och är ett tecken för djup sorg.
"Grät, ledsen, det var svårt".

I det läget var det tur att det var mörkt i rummen. Annars hade hon frågat pappa varför han grät. Och varför mamma också grät. Hade hon sett mig framför datorn just nu, hade hon frågat samma sak. Varför gråter du, pappa?

Jo, jag gråter för att jag tänker på de första fem åren av hennes liv som präglats av en bubbla. En tillvaro utan något sätt att kommunicera på ett nyanserat sätt, en tillvaro där hon fått hänga med utan att förstå till vad eller varför. En tillvaro med en familj som älskat henne över allt annat, men där bristen på kommunikation helt tydligt satt sina spår.

Jag gråter för att jag tänker på de många framsteg hon gjort. På hur hon blommat ut och visar oss sin värld, sin verklighet. Hur vi får följa med och introduceras för omgivningen som hon känner och förstår den. Hur vi tillsammans bygger upp en verklighet som bygger på hennes tolkningar av den. Och hur det bara gjorts möjligt på grund av att hon fått ett språk att uttrycka sig med.

Jag gråter av sorg, och jag gråter av glädje. Av lättnad. Jag gråter för att hon är så förbannat fantastisk, hon är den starkaste, snällaste och mest omtänksamma flicka jag någonsin träffat. Jag gråter för att jag älskar henne så mycket att det gör ont. Och att tänka på att hennes hjärta har varit trasigt är en för stark känsla för att jag skall hålla mina känslor i schack. Jag vill ta hennes sorg, ta hennes oro, jag vill ta all hennes rädsla ifrån henne. Hellre att jag bär dem i min kropp, än att hon går runt och har dem i sin sjuåriga lilla flickekropp.

Det visar på så stora kontraster. Å ena sidan, brist på kommunikation under de första fem åren av livet. I det närmsta total brist, bortsett från det som går att peka på. Det är en tjej med oerhört livlig fantasi och ett väldigt rikt känsloliv som fått gå i sin bubbla under dessa år, och till viss del fortfarande gör det eftersom vårt språk hela tiden utvecklas. Det är svårt att sätta likhetstecken med ett hörande barn som fått språklig kommunikation från dag ett, men jag kan tänka mig att Sockret har 20% av ett barns ordförråd som fått språk sedan dag ett. Talat språk eller teckenspråk.

Å andra sidan... så ser man den oerhörda glädje i blicken när vi träffar någon som är teckenspråkig. Där hon får utlopp för sin törst efter kommunikation med någon annan än mamma och pappa. Där hon kan få vara i sin kommunikativa hemmiljö, där hon inte är undantaget utan är precis som alla andra. Det är där hon hör hemma, och vi måste leda henne dit. Det är vår plikt som föräldrar.

Min älskade flicka. Jag vill aldrig att ditt hjärta skall vara trasigt, men jag kommer alltid älska att du nu kan berätta det för mig.

]]><![CDATA[Förnimmelse av sommarlov]]>Sun, 12 Jun 2016 21:15:45 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/fornimmelse-av-sommarlov

På lördag är det kalas, på söndag är det också kalas! Men på måndag, är det skola då?
Sockret skakar på huvudet.
Vad är det då, frågar jag?
Ledig! Hon skiner upp.
Ja, ledig! Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag - ledig! Sedan lördag och söndag ledig. Nästa måndag? Ledig! Och så håller vi på.

Nu är det sommarlov. Jag är pappa till ett barn som gått ur första klass. Bara en sådan sak alltså... Till hösten kommer andra klass, och hon är inte längre yngst eller minst på skolan. Det var en känslomässigt laddad dag igår på skolan. Det fanns stora förväntningar för hur det skulle gå, hur alla skulle reagera. Klassen hade tränat in en låt som framfördes, "Polare i poolen". Rektorerna höll ett framförande och bjöd på sig själva, liksom övriga elevgrupper gjorde. Efter samling i klassrummen avslutades dagen med gräddtårta i skolans matsal. Sockret, min älskade tårthungriga dotter, försåg sig med en god tårtbit. Sedan ett till, och till sist en tredje bit.

Nåväl. Fredagen var en väldigt trevlig tillställning. Hennes första skolavslutning. Vi fick träffa föräldrarna till några av klasskamraterna. Skolan har procentuellt sett väldigt många nyanlända elever. Många kommer från Syrien, och har funnit en stabilitet i skolan. Hos klasskamraterna, lärarna och all övrig personal.
Jag är på skolan ett par gånger i veckan när jag skjutsar Sockret dit. Det är alltid viktigt för mig att inte släppa henne vid dörren, utan jag hänger med in och lämnar henne först när hon går in i klassrummet. Inte bara för min egen skull, utan även för att det är så hon vill ha det. Tryggheten är viktig.

När man är i skolan så ofta så ser man rätt mycket. Snappar upp stämningen bland personerna där, ser hur elever och lärare interagerar. Hur de bemöter varandra, hur de utbyter små hälsningar och blickar. Och jag blir lika glad varje gång. För här ser verkligen lärarna varje elev. Ingen glöms bort, ingen halkar efter, ingen blir utanför.
När jag är på min dotters skola, då är jag en oerhört glad och nöjd skattebetalare. För hit går en del av mina pengar, och här gör de verkligen stor nytta.

Nu skall det alltså vara paus i skolverksamheter för ett tag. Till hösten blir det en ny klassammansättning. Några elever faller bort, några nya kommer till. Det blir ett nytt klassrum, och en ny gruppering bland lärarna. Vissa åtgärder som vidtogs tidigare i år gjordes lite hastigt, och kommer att korrigeras till hösten. Jag är full av tillförsikt!

Hemma märks en förändring redan nu. Både lördagen och söndagen har ägnats åt att åka på kalas hos kompisarna. Men bortsett från timmarna i bil och det myckna ätandet av korvar, glass och tårta, är det en annan sak som präglar oss. Nämligen känslan av harmoni.

I skolan visar Sockret upp sig från den ljuvaste sidan. "Hon är ett av de lättaste barnen" sade en pedagog när vi pratade om den kära tösen. Aldrig några problem, alltid hjälpsam, lyhörd och allmänt lugn. Hemma är det ju en annan sak.
I hemmet är det första som händer på morgonen att vi väcker henne. Då skall det göras våldsamt motstånd. "Vill inte!", "Nej!", "Sluta!". Hon slår med sina små, arga nävar i madrassen. Vänder sig med huvudet i kudden och drar täcket över huvudet. När inget annat fungerar, stirrar hon mig rakt i ögonen och hytter med näven mot mig. Men det hjälps ju inte, upp måste hon.

Det är vår verklighet hemma. I skolan finns en annan verklighet. Och aldrig skola de tu mötas... förrän vi var i skolan och hämtade henne för ett tag sedan. Då visades en del av den här jättesura sidan upp, den vi möter ett dussintal gånger varje dag. Bestämd, dramatisk, känsloladdad och ofta förbannad. Lärarna trodde knappt sina ögon - var det samma tjej? Japp, det är den ljuva lilla dam ni har här på skolan. Fast i närvaro av mamma och pappa faller hon in i den andra rollen.
Den kan man fundera lite grann på, tycker jag. Hur det kommer sig att det är på det viset. Jag vet att min frus ena syster var lika dan, det berättade svärmor härom dagen. Att hon kunde ha ett åskmoln över huvudet i hemmet, men hos kompisen var allting frid och fröjd. Har även hört om det omvända, barn som är jättelugna hemma men ställer till med allt möjligt kaos i skolan.

Jag antar att vissa barn lever ut de känslorna på ett ställe, och lägger band på sig på ett annat. Det vore kul att höra andras teorier. Skriv gärna om ni har några tankar eller erfarenheter. Vi har i alla fall märkt att Sockret gör så med/mot folk hon är bekväm med. Min ena svägerska har börjat få mer och mer skäll, vilket väl får anses vara ett gott tecken i sammanhanget...

Jo - det där med harmonin då. Nu har det inte varit några tidiga morgnar, inga långa dagar i skolan och ingen skoltaxi hem. Redan idag under söndagen märks resultatet - surheten och tvärheten har minskat drastiskt. Visst, hon reagerar på saker. Som barn skall göra. Men det riktigt stora reaktionerna har uteblivit. När det kommer en större reaktion, blir den inte lika långvarig. Hon är gladare, piggare och lugnare.

Det får mig att tänka på skolans effekt. Den schemalagda tillvaro som en skolgång innebär. Det ger enormt mycket i mån av personlig utveckling, kunskapsinhämtning och liknande. Men det tär också, naturligtvis. Minst lika mycket som vi vuxna upplever arbetsdagen som energikrävande, så kostar det på barnen att gå i skolan. Somliga lite mer än andra, kan tänkas.

Då blir just återhämtningen ännu viktigare. Vilan. Perioder då vi kan byta barnens högintensiva liv mot ett mer blygsamt, lågintensivt. För ärligt talat - hur vill vi ha det själva? Vi längtar ju enormt efter vår semester vi också, eller hur? Så är det säkert för barnen med. Av en anledning...
Jag tror för övrigt inte att barnen nödvändigtvis behöver de mest lyxiga och häftiga aktiviteterna på sin ledighet. Jag tror att vi vuxna är nyckeln till en bra vardag. Om vi kan aktivera dem, göra sammanhanget de befinner sig i spännande och meningsfullt, då tror jag att det fungerar lika bra att hänga i en park som att åka iväg på solsemester.

Ja, det om detta. Någon nyfiken kanske undrar hur det går med Smulan, flickan vi väntar på från Taiwan? Inget nytt kan meddelas. Vi väntar på en milstolpe i domstolen. Därefter kan vi boka resa. Spännande är bara förnamnet. Tänkte skriva mer om det i ett kommande inlägg, förhoppningsvis redan nu i veckan. Många har frågat hur det går, så det kanske är passande med en liten uppdatering även på den fronten.

Må bra där ute i Sommarsverige!

]]><![CDATA[På ofrivilligt barnlösas dag]]>Sat, 28 May 2016 21:04:03 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/pa-ofrivilligt-barnlosas-dag

Min farfar, efter vem jag heter Allan i andranamn, brukade säga att klockan var hundra. Då var timman sen, kvällen hade lagt sig över hushållet och det var dags för mig att lägga mig.
Och så känns det just nu, som att klockan är hundra. P har precis kommit hem efter att ha jobbat kväll, jag har idag stått för marktjänsten. Det är inget ovanligt med en fru som jobbar inom vården, men just idag har Sockret två vänner här. De stannar över helgen och kräver som vilka barn som helst föda och någonstans att sova. Man kan tänka sig att jag haft fullt upp hela kvällen, vilket förvisso är sant. Men det är en annan slags intensivitet när Sockret inte hänger ihop med mig, utan med sin kära vän.

Fela Kuti sjunger för mig ur högtalarna. Nigerias kanske mest kända musikartist sjunger "Water No Get Enemy" från 1975, och vips är jag transporterad tillbaka i tiden. För nästan sex år sedan satt jag och P i ett vardagsrum i Stockholm och diskuterade med ett annat par under en hel kväll. Självklart handlade stora delar av aftonen om just adoption, då paret adopterat en pojke från Nigeria. Och kanske just därför gled samtalet över till Fela Kuti och andra kulturella influenser från Nigeria.

Samtal. Vi skulle ha fler sådana. Då menar jag inte vilka samtal som helst, för just det har vi nästan för mycket av. Vi kan prata hur mycket som helst som ingenting alls. Vi svenskar är ju till exempel experter på att avhandla vädret. Ofta, gärna, mycket och länge.
Nej, jag menar samtal med substans. Samtal från vårt innersta, med ömsesidig respekt för andras erfarenheter, åsikter och ställningstaganden. Samtal där vi faktiskt vågar öppna oss för varandra och tala om sådant som inte alltid är så bekvämt.

I onsdags var jag nere i min gamla hemstad Malmö. Det blev ett kort besök på bara några timmar, jag hade efterfrågats som föreläsare av Adoptionscentrums lokalavdelning i Skåne. Det vore synd att påstå att jag körde på "det gamla vanliga", för det finns inte två föreläsningar som blir likadana, men jag berättade min historia och lade tonvikt vid vissa specifika frågor. I detta fallet infertiliteten och adoptionen ur det manliga perspektivet.
Det var under de efterföljande diskussionerna som vi kom in på det där med samtal. Varför det skall vara så förbaskat svårt. Just det moment som vi så ofta har svårt för, att lägga undan våra uppfattningar att vi inte skall tala om känsliga saker med varandra. Det återkom som en punkt, om och om igen.

Barnlöshet, infertilitet, misslyckade IVF-försök, ångesten under den långa väntan på barn under adoptionsprocessen och naturligtvis den själastympande sorgen som medföljer ett negativt besked. När barnet eller barnen man väntat på så länge aldrig kommer att sova i den säng du så omsorgsfullt ställt i ordning. Aldrig kommer att sitta på köksstolen och dricka Oboy en mörk novembermorgon.
Det är den känslan, den verkligheten, som känns som att den lurar bakom hörnet för många som väntar under adoptionsprocessen. Man är helt enkelt livrädd för att det skall skita sig, på ren svenska. Att den värld man byggt upp i huvudet aldrig skall leta sig ut i verkligheten. Man är rädd att verkligheten skall fortsätta se ut som den gör, att barnet man väntar på inte skall komma. Att livet fortsätter att vara en larv, aldrig en fjäril.

Idag är det den 28 maj. Ofrivilligt barnlösas dag. En dag på året som vi borde uppmärksamma. Inte fira, men åtminstone ägna en tanke. Och tänka på de omkring oss som befinner eller befunnit sig i den sitsen. Ironiskt att den råkar ligga dagen innan mors dag...

Det finns så mycket sorg där ute. Och vet ni vad som oftast hjälper mot den sortens sorg som finns för exempelvis väntande föräldrar? Jo, att träffa andra i samma situation. Se andra, tala med andra som gått igenom samma sak. Som nyss avslutat sin väntan, eller någon som precis är på väg att gå in i den.
Jag träffar emellanåt folk som just har gett sig in i adoptionsprocessen. Ofta ett par som kliver ur ett ensamhetens mörker och in i någon slags gemenskap. Ut ur den exil som alla de där IVF-försöken eller negativa beskeden hos läkarna kan innebära, och in i en stor och oftast lycklig klubb bland andra adoptivföräldrar.
De står där och ser sig storögt omkring. Ser alla andra som genomgått precis samma process, som känt samma sorg och gråtit samma tårar. Och som nu står där, ett antal år efteråt, och ler och skrattar som om inget hade hänt. Men skillnaden mellan veteranerna och nybörjarna är att veteranerna faktiskt har sina barn hos sig. Ett faktum som innebär att de måste tänka på något annat än just barnlösheten och allt vad det innebär. Ärren finns kvar, men de bleknar.
Där står de, de nytillkomna. Ensamma som barnlösa mitt i gemenskapen med adopterade barn. De känns ibland lika bräckliga som jag själv kände mig mitt i hela karusellen. Jag ser dem, jag känner igen dem. Då vill jag bara gå fram och krama om dem.

När vi diskuterade detta i Malmö var det många som kände igen sig på min beskrivning. Både en beskrivning över mitt eget beteende, och något jag observerat bland väldigt många andra män. Att killarna inte vill tala så mycket om de svåra ämnena (eller kanske snarare vill skjuta dem ifrån sig helt och hållet), och kvinnorna är helt tvärtom och vill tala om saken hela tiden. Den ene tiger och är tyst, den andre ältar. Oerhört fördomsfullt, jag vet, men det är verkligheten beskriven ur deltagarnas synvinkel på varandra.

Hur vi är mellan hemmets fyra väggar kan ju vara ett separat kapitel egentligen, där finns det ju så många varianter att det inte går att säga att "så här är det". Men samhället, fikarummen och det allmänna klimatet går ju lite lättare att beskriva. Och där förtigs ofta de sorgeämnen som ligger oss "varmast om hjärtat", i brist på bättre ord att använda.

Att harkla sig vid lunchrasten på jobbet och börja ta upp hur jobbigt det är att stå i adoptionskö inför alla andra, det är ingenting någon drömmer om att göra. Eller att börja ta upp saker som relaterar till den ofrivilliga barnlösheten. För vem tusan vill prata om ångest, livskris, sorg som äter upp all glädje som finns i kroppen? Vem vill prata om sånt när man kan prata om altanbygge, skidsemester eller vem som dansade bäst på senaste avsnittet av Let's Dance?

Längtan, ovissheten, sorgen. Ångesten, kriserna. Blickarna man uppfattar, frågorna man är trött på eller inte kan besvara på rätt sätt längre. Barnvagnarna som plötsligt finns över allt.
Det är inte många ljusglimtar i de där långa processerna som följer i spåren av en ofrivillig barnlöshet. Uppriktigt sagt kommer jag på rak arm inte på en enda riktig ljusglimt. Från det besked man får att "nej, tyvärr så funkar det inte" till beskedet som säger "grattis, ni skall bli föräldrar!" är det en lång och skakig resa på öppet hav. I en liten förbannad optimistjolle som tar in vatten. Inte undra på att en del går under på vägen.

Men! Jag vill meddela dig att du inte är ensam. Just du som läser detta och känner dig träffad, du är inte ensam. Den avgrundslösa sorg du känner, den har jag också känt. Och många har gjort det med oss. Kanske förstår inte dina bekanta, kanske inte dina vänner heller, kanske inte ens dina föräldrar. Ibland förstår till och med inte partners varandra.
Men det finns ju andra. Våga sträcka ut handen och leta i mörkret, våga famla i blindo. I många facebookgrupper, på forum, på många platser finns det folk som går eller har gått igenom samma sak. Samma livskris. Samma stormiga hav. Antingen kan de erbjuda några vägledande och tröstande ord, eller så kan man göra varandra sällskap på färden. Det finns styrka i flertalet.

Må bra, mina vänner. Lämna gärna en kommentar om era känslor kring ofrivillig barnlöshet. Vad är det värsta? Finns det någon ljusglimt att klamra sig fast vid? Vad vill du säga till andra som är i den sitsen just nu?

]]><![CDATA[Föreläsning i Malmö 25 maj]]>Tue, 03 May 2016 06:05:29 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/forelasning-i-malmo-25-majHar ni inget bättre för er på kvällen den 25 maj är ni välkomna på föreläsning!

https://www.adoptionscentrum.se/sv/avdelningar/Skane/Kalender/forelasning-med-conny-noren/
]]><![CDATA[Är det okej att inte känna så mycket just nu?]]>Mon, 25 Apr 2016 20:19:27 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/ar-det-okej-att-inte-kanna-sa-mycket-just-nu

Idag ringde P mig. Ja, min fru alltså. Hon hade varit och lämnat Sockret i skolan och stannade till på det lokala köpcentret på vägen hem. På en ledig dag ville hon passa på att köpa en present till ett litet gossebarn som nyss kommit till världen, och tog tillfället i akt att kika på barnvagn också.

Det här med barnvagnar är ett lite känsligt kapitel. När vi precis hade fått beskedet om min oförmåga att sätta barn till världen, såg vi barnvagnar överallt. Det kändes som att hela världen konspirerade mot oss. Alla unga par hade en barnvagn. Utom vi då, förstås.
När vi så småningom, många år senare, väntade på ett barn så tog vi mod till oss och köpte en barnvagn. Eller ja, vi köpte faktiskt två! En begagnad slit- och slängvagn och så Vagnen med stort V. Den skulle vi ha och köra på här ute på grusvägarna. Det blev en Kronanvagn, brun med rejäla hjul. Vi köpte till och med extra terrängdäck till den. Mycket snygg och stabil. Men de två vagnar vi köpt under en period då vi "snart" skulle bli klara med byråkratin och komma iväg fick stå oanvända i förrådet. Det blev ju inget med den första adoptionen, så vagnarna såldes efter att Sockret kommit hem. Den första flickan vi väntade på var ett och ett halvt år, Sockret fem år. Inte riktigt i rätt ålder för de vagnar vi köpt.

P:s röst var fylld av förväntan idag när hon ringde upp mig. Och jag förstod så klart varför. Vågar vi köpa vagn? Vågar vi ta det steget igen? Tänk om... nej, låt oss inte tänka om. Vi har fått barnbesked. Vi måste våga hoppas och tro att det här faktiskt går vägen.
Det blev alltså inte frågan om "om", utan frågan om "vilken". En Brio, den har säkert något modellnamn men det har jag glömt. P ville ha den i brunt igen, men det fanns inte. De hade slutat tillverkas och såldes nu ut till lite nedsatt pris. Med mjuk liggdel (nån påse att lägga ett barn i som kan lyftas ut, heter nog något annat) och handtag som går att ställa i höjdled fanns den bara i mörkgrå färg. Så det fick det bli!

När hon kom hem mötte jag henne i dörren. Mina ögon tindrade nog lika mycket som hennes, det kändes åtminstone så. Att hon kom hem med en vagn innebar ju att vi faktiskt vågar tro att detta kommer bli av, att vi faktiskt skall få bli föräldrar åt den där fantastiska snart-ettåringen i Taiwan.
"Det kändes jättemärkligt att köra ut vagnen till bilen" berättade P, "jag tyckte att alla stirrade på mig, men det gjorde de så klart inte".
Vi har nu burit upp vagnen i vardagsrummet. Sockret kör den fram och tillbaka. Vi har lagt i hennes stora docka från Colombia (stor som ett litet barn) och en Findusdocka. Vi pratar om hur Smulan skall ligga i vagnen. Att vi skall köra den, Smulan skall titta sig omkring. Sen vill Sockret köra över min fot med vagnen. Jag skall låtsas ha ont. Sen skall vi göra det igen, och igen, och igen. Hon skrattar så hon kiknar när jag hoppar runt på ett ben och låtsas gråta av smärta. Vem är då jag att neka henne att köra över min fot ett dussintal gånger till...

Det börjar kännas verkligt nu. Det annalkande tvåbarnsföräldraskapet. Att jag, som för inte så hemskt många år sedan tyckte att barn kändes lite läskiga, nu skall vara pappa till två stycken. Märkligt. Och kittlande, häftigt.

I helgen var vi på två evenemang med andra adoptivfamiljer. I fredags var det träff för familjer som adopterat genom samma organisation som vi nu använder, särskilt från två barnhem i Taiwan. På träffen fanns en massa föräldrar och deras barn, de allra flesta barn adopterade från Taiwan. Några hade även barn från andra länder, men Taiwan var i absolut majoritet.
Så gott som alla hade gått igenom samma process som vi nu gör. Och alla hade kommit i mål. Det kändes betryggande att inte höra talas om avbrutna processer, stort byråkratiskt krångel och spruckna hjärtan. Naturligtvis är inget lands juridiska process garanterat smärtfri, men Taiwan verkar vara ett ganska stabilt land på den fronten. Utan nyckfulla personer på maktpositioner som använder lagen för egna politiska syften, som en del skräckexempel låter berätta.

Under lördagen var det årsmöte för vår förening i Göteborg. Samma familjer som syntes under fredagen kom dit, och även en hel del andra också. Även det ett lyckat arrangemang, mycket kul att träffa folk från kansliet och få ett ansikte på de vänliga rösterna i telefonen eller mailkonversationerna.
Adoptis (www.adoptis.se) var där och föreläste. Jag lyssnade inte själv eftersom jag och Sockret var ute och lekte så att P kunde få lyssna, men jag har hört dem tidigare och kan mycket starkt rekommendera dem!

Även under lördagen fick vi alltså en liten försmak av det som komma skulle. Alla barn är olika, men det var ändå omöjligt att låta bli att drömma sig fram till den stund då man får hålla Smulan i sin famn. Helgen har satt igång en rad processer i oss bägge, och har fått tankarna att snurra. Främst är det som sagt att det snart är dags, att det faktiskt drar sig närmre. Det kan bli att vi reser i augusti eller september. Kanske senare. Men någon vi träffade hade kommit iväg åtta veckor efter att ärendet varit uppe i domstol. Vilket vårt ärende var i förra veckan..!

Mitt i allt detta kan man alltså förvänta sig himlastormande känsloyttringar, svävande på små rosa moln och en allmänt drömmande blick. Men... så är det inte. Konstigt nog känner jag inte fullt så mycket som man kan tro, och jag undrar om allt står riktigt till med mig. Jag skall ju bli pappa - igen. Varför jublar jag inte?

Jag tänker på Smulan. Ofta, och allt oftare. Men det är inte en känsla av att vara nykär, den känslan då man tänker på någon vid varje vaken minut. Det första man gör när man vaknar, och det sista innan man somnar. Jag har inte bilderna på henne uppklistrade på datorskärmen eller i plånboken.
Det är inte fråga om någon likgiltighet, absolut inte, men upplevelsen är mer kontrollerad än otyglat entusiastisk.

Låt mig slå undan alla eventuella tvivel på en gång - jag ser oerhört mycket fram emot att bli tvåbarnsfar. Det är dagens sanning. Jag ser fram emot att resa, uppleva Taiwan, jag längtar till ögonblicket då vi får träffa henne. Med lika delar förtjusning och ödmjukhet tänker jag mig fram till den stund då vi eventuellt får träffa den biologiska mamman som man ofta får i Taiwan. Hon är med och väljer ut den familj som skall ta hand om hennes barn under uppväxten. Jag kan svårligen tänka mig en större ära, och en större uppgift att ta sig an.

Men allt detta till trots upplever jag ofta en märklig känsla av att inte känna så mycket. Det är ingen brist på tankeverksamhet kring faktumet, men de där stora känslorna lyser ofta med sin frånvaro.
Egentligen kanske det inte är så konstigt. Vid de föregående processerna var vi inte föräldrar. Vi stod inför ett gigantiskt äventyr in i det okända. Nu har vi gått igenom allting en gång, och upplevelserna har lärt oss mycket.
Vår vardag idag ser inte alls ut som förr. Innan Sockret kom in i bilden hade vi inte mycket annat att göra än att drömma oss fram till vårt annalkande föräldraskap. Även när vi målade om, diskade eller klippte gräset fanns adoptionen och Sockret med oss i tankarna.
Vad skulle hon göra om hon fanns här, skulle hon hjälpa till med disken? Gå bredvid gräsklipparen med en egen leksaksgräsklippare?

Samma tankar finns nu också, men vardagen tillåter inte dem komma fram fullt lika ofta. Sockret tar mycket tid i anspråk, sedan finns allt det andra också. Jobbet, alla engagemang. Ett företagarskap vid sidan av jobbet. Att leta nytt boende, färdigställa det nuvarande inför en eventuellt kommande försäljning. Sockrets skolgång, skjutsa, vänta på taxi, hämta. Teckenspråkslektioner, sjukhusbesök, tandläkare... Det är tusen och en saker.

Sen vet jag ju vad som väntar, till viss del. Mina egna känslor och reaktioner kan jag förutspå. Jag kommer älska den lilla tjejen från första stund, det gör jag ju redan nu även innan jag träffat henne. Jag känner föräldraskapet växa inom mig, det utökade ansvaret. Inser att det finns plats i hjärtat för två barn. Minst...

Vi hanterar alla de här processerna på olika vis. Somliga kan inte släppa det från tanken över huvud taget, i mitt fall reagerar jag tydligen lite mer pragmatiskt.
Tankarna går till mina reaktioner, Sockrets reaktioner inför att bli storasyster. Hennes reaktioner på resan, som inte kommer att vara så positiva om man dömer av tidigare erfarenheter. Det är minst lika mycket tankar på dottern som finns, som det är på dottern som komma skall. Och det med all rätt egentligen, som P uttryckte det. Det är ju hon som är här idag, det vore ju orättvist mot henne att ta engagemang från henne just nu. Och det har hon ju helt rätt i. Det kommer att vara slitigt nog att behöva dela föräldrarna med ett annat barn senare, hon förtjänar vår fulla uppmärksamhet idag så gott det bara går.

Jag vet hur vi står i processen. P håller mig uppdaterad om det jag riskerar att missa. Hon berättar om praktiska detaljer som måste lösas, den här gången är det hon som sköter merparten av kontakten med organisationen. Förra vändan var det jag som hade den rollen.
Väntan finns här. Sockret finns här. Livet finns här. Tiden finns också här, men knappt. Den rusar förbi, och blinkar man för länge så missar man för mycket. Smulan finns alltid i bakhuvudet, bilden på henne finns klistrad innanför ögonlocket, men jag har skjutit lite grann på de stora känslostormarna. De får komma när vi åker, när vi träffar henne och påbörjar vår gemensamma resa som tvåbarnsföräldrar. Familj på fyra. Jag vet att det kommer, så jag sparar lite på det.

Är det okej? Får man göra så, egentligen? Eller är jag alldeles känslokall och elak? Är det okej att livet kommer emellan? Jag är jättenyfiken på hur ni andra upplevt det inför en syskonadoption. Lämna gärna en kommentar här eller på Facebooksidan!

]]><![CDATA[från föreläsning den 11 mars]]>Sun, 24 Apr 2016 19:20:22 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/fran-forelasning-den-11-marsDen 10 mars styrde jag bilen mot Stockholm, fem timmar enkel väg. Efter en god natts sömn på hotell (alltid lyxigt att ligga i egen säng, utan hårda armbågar och knän från ett barn som övar kampsport i sömnen) bar det så iväg till SPSM för föreläsning.

När DHB, Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning, kom ut med sin medlemstidning Dialog fick jag en glad överraskning. De har skrivit vänliga ord om min medverkan, som jag nu lite osvenskt vill skryta lite med.

Det blev visst uppskattat att ta del av föräldraperspektivet, så pass att jag redan blivit inbjuden att reprisera föreläsningen i höst, den gången i Göteborg.

Läs gärna alla fyra sidor, texten om min föreläsning finns på sidorna tre och fyra.

Titta även gärna in på www.dhb.se för att läsa mer om förbundets verksamhet!

]]><![CDATA[Iakttagelser från leklandet]]>Sun, 03 Apr 2016 21:26:26 GMThttps://colombiapappan.weebly.com/blogg/iakttagelser-fran-leklandet

Varför inte använda de bästa timmarna på en lördag till att sitta i en lokal i ett industriområde. En lokal där decibelnivån är så hög att du sannolikt har huvudvärk när du åker därifrån. Och under dina tre timmar hinner utsätta dig för alla tänkbara smittor, från oräkneliga källor. Vem vet hur många lager bakterier och virus som finns överallt? Du vill ju vara där. Lägga tre timmar på att ängsligt hålla koll på personen som hängde med dig dit, trösta när fallet, snedhoppet eller krocken är ett faktum. Du vill även stå på en toalett som är totalt nedskräpad, med kissfläckar här och där. Ja, för tusan, det låter toppen!

Var är jag? Det kan ju bara vara en vild och blöt utekväll på en svartklubb? Nej då, inte alls. Det är en helt vanlig lördag på ditt lokala lekland!

Det regnade nämligen i förmiddags. Vi har två barn till på besök över helgen, och ville hitta på något. Vi brukar hitta på något när de är här, det har varit fågelskådning, djurpark och kalas. Men denna helgen skulle vi bara vara hemma, hade vi bestämt. Att det blivit en vana att göra något, som i sin tur vuxit till förväntningar från de gästande barnen, märktes ni frågan kom. "Vad skall vi göra denna helgen?"
Hm. Kanske dags att bryta det mönstret, någon enstaka gång kan vi väl stanna hemma. Så skulle det bli, det finns ju alltid grejer att göra. Pyssla på huset, spendera dagen utomhus och fika på gräsmattan? Men när regnet kom insåg vi att det var bättre för vår självbevarelsedrift att ta med barnen någonstans där de kunde rastas i ett antal timmar, hellre än bara sitta inne hela dagen.

Jag tog på mig mina bäst lämpade byxor för tillfället. Det är ett par gråa byxor, särskilt beställda från USA med tillhörande tull- och momsavgifter. De har en slags kil i grenen som ger en alldeles utomordentlig rörlighet, och är samtidigt ruskigt slitstarka. De passar alldeles utmärkt när man måste hoppa över hinder, klättra genom tunnlar och hål, åka rutschkana och andra i lokalen så förväntade uppgifter.

Väl inne på leklandet undrar jag som vanligt över deras kontroll på barnen som besöker stället. Eller kanske brist på kontroll? Hade vi inte betalat för oss, skrivit in barnen och gett dem en stämpel på handen, hade vi inte drabbats av värre saker än ett lite skuldtyngt samvete. I det fall det står någon i kassan, är personen oftast upptagen med att ta beställningar på kaffe eller slush-dricka. Betjäning fick vi först när vi väntat en stund och försökt göra oss sedda. Men självklar betalar vi, oavsett den olidliga väntan på säkert en och en halv minut.

Sedan är det som om någon kopplat en vinsch till ungarna och plötsligt vevar in den med full fart. De försvinner från vår kontroll lika fort som busiga barn svarar "inget" på föräldrarnas fråga "vad håller du på med?"
När vi har tagit oss fram till ett ledigt bord och slagit oss ned, har barnen redan hunnit sparka mjukisfotboll, åka två rutschkanor och cykla ett par varv på de stora trehjulingarna. Jag är inte mycket för sport i allmänhet, och i synnerhet inte sportmetaforer, men någonstans har jag hört "att ge hundra procent och sedan öka successivt". Ungefär så verkar barn på ett lekland fungera. De trappar inte upp till någon toppnivå, utan lägger sig direkt på toppnivån och gör allt de kan för att öka lite till, lite till. Fullt normalt, samma som alla kokainmissbrukare gör! Det är ungefär det som krävs för att matcha barnens energinivå på det här stället.

Det vanliga är att jag är där själv med Sockret. P jobbar helg ganska ofta, så då och då sticker jag iväg med Sockret och busar runt i tre timmar. För ändamålet skaffade vi ett tiokort. Normalt inträdespris är 100:-, men ett kort med tio besökstillfällen laddat kostade 800:-. Inte bara ur nöjessynpunkt var det en god affär, utan även som ren habilitering. Sockret har ju inte haft någon särskilt god balans, och en kombination av digert studsmattehoppande och ett antal besök på det lokala leklandet (bland annat) har verkligen hjälpt till att stärka balansen och kroppskontrollen. Väl investerade pengar i bägge fallen.

När det bara är jag och hon, då är det svettigt värre. Det accepteras icke att hennes käre fader sitter och njuter av att sitta ned. Nej nej, här skall springas runt. Följas med. Häng på nu, kom igen! Vi skall åka passera varenda liten vrå på den jättelika klätterställningen som är uppfört i industrilokalen. Varje tunnel, varje liten passage skall besökas. Ungefär tjugoarton gånger. Det enda som fortfarande är obesökt varje gång vi lämnar lokalen och skall åka hem, är den läskiga blåa rutschbanan som farligt snirklar sig ned med en becksvart tunnel. Ett sånt där rör som går lite för fort för den vuxna anatomins bekvämlighet. Vårt balanssinne är inte anpassat för samma lekar som barns.

Idag var det annorlunda. Med två barn till i släptåg kunde jag och P sitta ned vid ett bord och faktiskt tala ostört med varandra. Eller ja, ostört och ostört. Allting är ju relativt. Vi får ju snällt acceptera att horder av små skrikande barn passerar vårt bord och måste springa förbi våra platser, som vore de ute på något slags springa-mellan-stolarna-maraton. Man kunde tro att de fick energi av att passera oss med minsta möjliga marginal, i så hög fart som möjligt. I själva verket är det bara så barn fungerar, särskilt barn med gröna, gula eller orange västar från någon sportbutik. Västarna signalerar att barnen är på kalas idag, i leklandets regi.

Vistelsen med två kompisar gör onekligen mycket gott. Vi har varit på leklandet med kusinerna också, vilket har en snarlik effekt. Nämligen en liten, liten frigörelse.
Det började som sagt redan när vi kommit in och de rusade iväg direkt. Och så fortsatte det. Sockret kom förbi bordet emellanåt, klagade på att de andra hade försvunnit, sen stack hon iväg igen för att leta efter dem. Eller så kom hon för att dricka en liten klunk. Tanka lite närhet samtidigt.

Det är det som är så häftigt. Att hon kan göra saker själv. Snart sju och ett halvt år gammal, men ändå en liten tjej i många avseenden. Kaxig och tuff, men också liten och blyg. Hon är allt i ett, och jag älskar henne för det.

Just denna dag, vid detta besök, kom hon att klättra över en stor tröskel. Den stora rutschkanan.
När vi besökte stället för allra första gången, och de kommande sex-sju gångerna, vågade hon sig inte ens på en allra minsta rutschkanan. Det var den röda, som är blott en meter lång. Utan någon brant lutning, men ändå läskig. Nej, det ville hon absolut inte prova på.
Först för ett gäng gånger sedan vågade hon sig på att åka ned för den. Och så stolt hon var efteråt. Hon hade klarat det! Själv! "Duktig!" Ja hjärtat, det är klart att du är duktig! Det var ju en liten seger för andra barn, men en stor seger för henne.

För två-tre besök sedan uppgraderade hon sig till den gröna rutschkanan. Den är minst dubbel så lång som den röda - ni kan själva tänka er vilket monster. Det ironiska är bara att den gröna rutschkanan finns i den lilla inhägnad som är till för barn i åldrarna 0-3 år...
Icke desto mindre! Vår sjuåring vågade sig till sist på att åka ned för den också, och stoltheten var enorm!
Men - just under lördagens besök, då kom det riktigt stora steget. Den BLÅA rutschkanan. Den finner man högst upp bland klätterställningens virrvarr av gångar och avsatser. Den har fyra filer och leder ned till botten. Längd vet jag inte, men tolv-femton meter är den säkert. För en sjuåring som är rädd för det mesta, i synnerhet rutschkanor, känns säkert steget oöverskådligt stort att ta. Fast med rätt sällskap var det bevisligen inte omöjligt, ty helt plötsligt dyker de två vännerna upp från rutschkanans fot, Sockret med en triumfatorisk min på ansiktet!

Med goda vänner klarar man mer. Man orkar mer, man uthärdar mer och man vågar mer.

Efter att ha jublat och applåderat återgår jag och P till vårt. Och finner ett nöje i att vara vuxen betraktare på en sådan här plats. Det finns saker att se på även för oss. Nämligen beteendet hos andra besökare.

Vi ser de vanligaste typerna, föräldragängen. Två eller tre par som bokat träff på leklandet för att rasta ungarna och ta en kaffe samtidigt. Där har vi befunnit oss ett antal gånger också. Det är ett bekvämt sätt att förena vuxennöje med barnnöje. Bara vid enstaka tillfällen behöver någon bryta upp för att se till barnens behov av sockerdryck, toalettbesök eller liknande. Emellanåt kommer ett adrenalinpumpat barn till bordet, sveper ett par klunkar dricka och utbrister "mamma/pappa, kolla på mig!" och rusar vidare innan föräldrarna ens hunnit reagera. De kan vinka mot barnet som springer i full fart mot närmsta bollhav, och sedan återgå till sina konversationer. Barnet har redan glömt sin begäran om uppmärksamhet. Allt är väl. En vinst för alla inblandade.

Sedan kan vi märka av pappan som inte kan släppa jobbet. Jag skriver pappan, för det är oftast männen. En man runt fyrtio år, märkesjeans, läderbälte och rutig skjorta nedstoppad i byxorna. Där sitter han i strumplästen med telefon och laptop och passar på att jobba när barnen springer av sig sin värsta energitopp.
Nog för att vi alla syndar en smula och glor lite på mobilerna emellanåt (för SÅ kul är det inte att titta på sitt barn springa upp och ned för skumgummibeklädda dynor, tre timmar i sträck), men måste man jobba just då? Ja, jag dömer ingen, det kanske var livsviktigt. Jag frågade aldrig.

Det finns även andra varelser på leklandet. De slitna småbarnsföräldrarna. Urtvättade mjukisbyxor, bekväm t-shirt, slitet hår uppsatt i en tofs. Full rulle konstant på de tre eller fyra barnen, varav ett ganska nykläckt i barnvagn. De jonglerar behoven galant hos alla förutom dem själva. Förutom allt ovanstående med snabbspringande barn som både törsta sockerdryck och uppmärksamhet, skall de hinna med att assistera barn på toaletten, se till det eller de minsta avkommorna, beställa mat och utfodra barnen. Gärna allt på samma gång som någon spiller dricka över hela bordet. Det kan vara en skön syn att se föräldrarna lösa allting, bland barnmatsburkar och våtservetter. Det är inte så att jag njuter av att se kaoset, mer att jag beundrar dem och gillar att se på när proffs jobbar. För det är ta mig tusan inget lätt arbete, men de löser det ändå. Jag skulle bara önska att de själva fick uppleva en liten paus emellanåt!

Den sista föräldratypen är de piffiga. De som klätt upp sig för att komma till leklandet. Och det är denna föräldratyp jag själv har svårast att förstå rent personligen. Kanske för att jag ligger lite högre upp på sunkighetsskalan än dessa föräldrar, men en hel del har uppenbarligen lagt en hel del tid på sitt eget utseende innan de åkte hemifrån. Alla är vi olika, det kanske är viktigt för dem. Eller så är de på väg någonstans efter detta besöket. Vad vet jag. Men där sitter de, uppklädda, i extremt icke-lekvänliga kläder. Ungefär som arbetspappan ovan. Hos kvinnorna är håret snyggt fixat och en ofta ganska tung sminkning sitter perfekt på plats, tillsammans med en noga utvald outfit.
Dessa föräldrar syns inte uppe i klätterställningen särskilt ofta. Bara i undantagsfall verkar barnen få släpa upp föräldrarna, som har viss möda att ta sig runt i de ofta ganska snävt sittande klädesplaggen.

Det är väl tur att vi är olika. Det låter ju klyschigt, men det stämmer ju. Precis som vi hyllar våra barns olikheter från olika normer, kan vi ju tillåta oss att bildligen klappa alla andra föräldrar på axeln och säga "bra för dig!", oavsett om de väljer att springa med ungarna i tre timmar, eller få lite jobb gjort.

Vad tycker ni själv om lekland förresten? Skriv gärna en kommentar i ämnet!

]]>