Vi har lite sjukstuga här hemma. Den lokala sexåringen är hängig och har någon grads feber. Vissa saker dras lite till sin spets, kan man märka.
Saker som är extra besvärliga:
Ja, ni förstår. Det är så här det är. Hon sov oroligt inatt och vaknade flera gånger, vi märkte då att hon var lite varm.
En fördel med det, om man skall försöka se glaset som halvfullt, är att man som förälder får extra mycket närhet och gos. Inget ont som inte har något gott med sig, som vanligt.
Saker som är extra besvärliga:
- Pappa sätter ned ketchupflaskan för hårt i bordet. Samma med senapen, lingonburken och annat.
- När pappa med uppenbart busig blick och skämtsam min ler och hytter med fingret tillbaka till sexåringen som precis gjort exakt samma grej. Då blir svaret att gråta stort.
- Man får inget bandage på foten när man gått emot någon grej på golvet. Det gör så ont, så ont. Så pass ont att man måste belasta foten genom att springa runt i huset och leta efter doktorsväskan som man förlagt någonstans, antagligen i leksaksspisen eller på något annat bra ställe.
- Isglassen man får efter lunchen är alldeles för kall. Gråten är nära.
Ja, ni förstår. Det är så här det är. Hon sov oroligt inatt och vaknade flera gånger, vi märkte då att hon var lite varm.
En fördel med det, om man skall försöka se glaset som halvfullt, är att man som förälder får extra mycket närhet och gos. Inget ont som inte har något gott med sig, som vanligt.